Det här med att ha hund kan vara otroligt givande och som balsam för själen. Det kan även vara tärande och betungande. Jag har problem att se positivt på livet under vinterhalvåret, får kämpa för att hålla huvudet över ytan emellanåt. Höst för mig är bara en förberedelse på helvetet som komma skall. I sådana tider blir även min största hobby lidande. Det mitt hjärta brinner för blir helt enkelt inte kul. Tänk dig att du blir likgiltig till saker du älskar fast ditt förnuft vet att det inte är rimligt.

Den här hösten har jag verkligen försökt. Jag anmälde mig och Rask till ett BH-prov och tränade hårt och mycket inför detta. 2,5 månader innan tävlingsdagen skrev jag dagbok för varje dag, en plan och tillvägagångssätt. Tanken var att tvinga mig att inte bryta ihop och grotta ner mig i sovrummet. Jag var aldrig orolig över min hunds prestation då han dag ut och dag in visade godkända "prov" på träningarna. När dagarna närmade sig tävling började Rask pipa mer än vanligt, inte så mkt att det hade gjort oss underkända dock. Tävlingsdagen kom och jag åkte upp till Hörnefors, något nervös men lugn i tron på min och min hunds förmåga. Sedan gick allt mycket snabbt och åt helvete. Vi blev utkallad till något som vi snabbt fick veta var chipkontroll, lottningen skedde i den ordning vi stod och jag och Rask tillsammans med Emelie och Arcas var första par ut. Någon riktig uppvärmning blev det inte. Emelie och Arcas gick in på planen efter mindre än 1 min och jag kände mig tvungen att gå ut med Rask som inte ALLS var i rätt fack. Oron började bubbla i mig redan här. Om det inte kunde bli värre så åkte vi på platsliggningen först och jag är otroligt tacksam att min lilla räzer öht låg kvar. På lydnadsdelen hade jag en hund som gjorde allt, i ståndskall. Matte-Tina fick samla alla sina krafter för att inte explodera i ilska. Såklart blev vi inte godkända. Jag var så besviken, så arg och ledsen och där och då brast det totalt för mig. Det var liksom det där lilla som fick bägaren att rinna över.

Jag har tagit det väldigt lugnt efter tävlingen. Jag har så gärna velat lägga av helt, har till och med funderat på att sälja min älskade Rask. Men jag har helt makalöst underbara människor omkring mig och dom har hjälpt mig att försöka att hitta glädjen i hundträning igen. Försöka att se problemlösningen i vår framtida träning och det faktiskt lyckats. Rask är en hund på hundra, en hund som kan gå precis HUR långt som helst. Därmed inte sagt att han är en lätt hund, långt ifrån. Det är en hund som skulle vara svår även för den rutinerade föraren. Med hjälp av alla underbara duktiga människor omkring oss ska vi ta oss så långt VI kan. Nu har vi en plan, all tid i världen och glädje i det vi gör. 

Allt för denna gång

Livet har rullat på bra sedan sist jag skrev. Jag och Rask har blivit uttagna till något som kallas ungdomssatsning IPO vilket betyder att vi åker land och rike med ett gäng andra hundgalna ungdomar och får träna inför duktiga instruktörer. Sist var det i Strömsholm och Jimmy Söderbäck var instruktör. Rask sköter sig galant, han har verkligen mognat på sig och jag är så innerligt glad över att jag fått förvalta denna jycke. Han håller mycket hög nivå som hund utan att det rinner mig ur händerna.

Jeltsin har det gott här hemma, vi grundar på lk2 momenten och rutan vill sig inte riktigt men han känner nog av konkurrensen i huset så han går alltid in med en underbar attityd. Ska försöka filma någon dag så ska ni få se på en skäggapa med GO i! Jag bokade tid på södra bergets veterinär klinik den 16/6 för Jeltsin. Det är inte så att han har blivit drastiskt sjuk eller dålig men han ser stelare ut i rörelsemönstret så en tjej som jobbar med rehab plus en veterinär ska få undersöka hans dagsform lite mer ingående. Förhoppningsvis ser det inte så illa ut och man kanske kan få en hel del tips i hur vi kan stärka upp honom med träning/streching etc. 

En liten nyhet är att Christian har blivit med hund. En liten schäferhane vid namn Laser flyttade in hos oss på vår ettårsdag som present till min underbara karl från mig. Det ska bli så roligt att stötta och följa Christians och lillens utveckling. Detta blir Christians första tävlingshund.

Over and Out/ Tina och jyckarna

Livet är roligt, balansen av gott och ont i livet är sådär skrattretande stämmande. Har man några lite för bra dagar som kan man gott räkna med något bakslag.. det är som om världen blir upp och ner och det blir för mkt av det ena.

Påskhelgen har varit riktigt bra, den spenderades uppe i Umeå med Rask's uppfödare och en till valpköpare ur A-kullen. Med en dyrgrip till katt på ingång så får man tänka om vad gäller logestik från A till B så därför åkte jag och Rask tåg upp. En väldigt stressad Tina påväg till tågstation med en lika stressad holländare som av händelse fastnar med klon i rulltrappan. Ett roligt faktum är att en bruten klotopp blöder mer än en skottskada i mellangärdet. Ett annat roligt faktum är att precis alla vill klappa på den überglada blodiga jycken som tydligen bär en sån där osynlig jag är stressad upp över öronen och bara matte är klok nog att se det mantel. Turligt nog verkade inte klon vara så illa däran, eller så var Rask lite för upp i varv för att lägga märke till det. Hoppas innerligt att det inte ger några framtida men när vi ska åka annat än bil. 

Uppe i Umeå blev det dags för ett litet spår och sedan lite lydnad. Spåret gick över förväntan då några små killar spelade fotboll och sprang över vårt spår.. Fick senare lite pisk för mitt ingripande att de mer erfarna. Tack för tipsen, guldvärt att få pisk! 

Lydnaden gick väl sådär, för mkt störning för grabben och för stressad matte. Jag verkligen HATAR att träna inför folk.. det och när något kör upp en kamera i nyllet på en. Däremot är jag väl insatt i hur viktigt det är att ha någon som pekar ut alla små fel man gör och ger en nya infallsvinklar. Det man verkligen bör träna på är att vara exakt som man är när ingen ser på, mer avslappnad och glad.

På kvällen for vi till Allstars och åt och drack riktigt gott. Tusen tack för en kanonhelg alla inblandade!

Jag känner att jag har fått en nytändning med Rask. Han är första hunden jag har som verkligen är MYCKET och ibland jävligt jobbig, hund. Är övertygad om att han kommer bli en dröm i sinomtid.

Här är två träninsfilmer från veckan.

Nä nu ska jag ta och lägga mig.. har legat småfebrig och haft ont överallt i 2 dagar nu, därav inledningen på detta inlägg.. Karma gott folk. Nästa inlägg kommer bli tillägnat min skäggiga hund :)  

Idag har varit en bra dag. 

Den började med en resa till torpet för att möta upp Emelie och Arcas. Vi tog en promenad och sen tränade vi hundarna en del.. blev en liten fotosession med! Så roligt att dessa bröder fungerar så bra ihop fast vi nu bor 17 mil ifrån varandra och sällan träffas. Efter det for jag och Christian in till stan för att för första gången träffa nykomligen i vår flock, lilla Lemmy. Lemmy är en Cornish Rex kille på 4 veckor som vi längtar efter himla mkt.. Sedan Kenzie gick bort har jag bara väntat på rätt tillfälle. Ville inte skaffa för tidigt eftersom sorgarbetet tar sin tid och man vill inte hålla på och jämnföra en alldeles färsk kattunge med ett ibland glorifierat minne av det forna. Denna kull är faktiskt direkt besläktade med mina röda fara, det värmer hjärtat att jag ska få ha en CR i hemmet igen!

När vi kom hem låg vi inte på latsidan utan den bästa skäggapan av dom alla skulle få sig en skönhetstreatment. Kamma, bada, föna, kamma och klippa! Ni må tro att Jeltsin ser ut och luktar som en prins nu, det ända minuset är väl att sängen som knappt rymmer två människor ikväll kommer att ha en hund i kalvstorlek nertryckt mellan knäveck och varma famnar.

Over and out/ Tina

Härliga dagar nu, 5 plus och strålande sol. 

Igår for jag och hundarna upp till torpet för att träna med Linda och hennes Manchesterterriers Chess och Coop. Det var trevligt att få träffa alla välbekanta ansikten där uppe igen.. själv är man en sån där medlem som försvinner lätt under vinterhalvåret och anländer när solen börjar kika fram.

Jag trodde att jag hade Jeltsins lilla neongröna boll i fickan när jag for men alzhemiers light gjorde sig ännu en gång påmind och vi fick träna med en kampis i fleece. Det gick väl sådär. Han har inte samma go utan bollen och nu var allt segt och ofokuserat. Tränade dock hemma med bollen idag och det blir en helt annan hund. Rask tränade på riktigt för första gången på torpet och han imponerar stort på mig. Prövade en kortare platsliggning med Chess som sällskap och mig ca 10 meter ifrån och abborren min låg riktigt lugnt och bra. 

Idag har jag som sagt tränat här hemma med vildarna. Jeltsin nötte vi lite mer fjärr med. Bollen låg bakom denna gång och han glider inte fram då...däremot blir sättandena halvt liggande om ni förstår var jag menar samt att positionen  hamnar lite på sniskan efter ett tag. Man måste ju förbereda sig för bollbelöning tänker han väl. Jag drog ner på repetitionerna och belönade bara från liggande till BRA sättande. . Blir till att gnugga geniknölarna ytterligare en gång.

Rask tränade jag lite rondering med. Han är så snabb att fatta att man själv kanske puschar honom lite väl mkt ibland. Vi fick backa lite i träningen för det blev en del jag-förstår-inte-vad-du-vill skall. Sedan tränade vi en del stadga och jag prövade honom med att slänga in en inkallning då och då. Han var jätteduktig! Vi avslutade med en platsliggning.. ska träna mkt plats framöver med honom!

För övrigt har jag pysslat om mina fyrbenta idag, klor klippta, öron rensade och nyköpt glucosamin i maten för Teya och Jeltsin. Husse kammade Jeltsin här om dan och han ser ut som en pälsboll nu :) Tycker att han grovat till sig en hel del och jag ska kolla in några SBK-utsällningar. 

Over and Out 

Igår var jag ledig! Det var min enda lediga dag denna vecka och jag spenderade den med mina hjärtan, två och fyrbenta. Gerdal bjöd på storväder  kring nollstrecket och det bidrog till att Tina rotade fram skidorna från morsans glansdagar under sent 70 tal tillsammans med två omaka stavar. På flög baggenbältet och Jeltsin selades.

Bilden jag hade i mitt huvud var en med en ung spänstig och lycklig kvinna som flög fram i hiskerlig fart med en galopperande glad hund framför sig, Bilden i verkligheten var en med en knubbig tjej som slet ont för att få skidorna att röra sig framåt och inte bakåt samtidigt som hon försökte hålla balansen med en stav som sjunk rakt igenom den djupa snön och sen som höll sig där den skulle. Hunden sprang inte så värst mkt framåt utan spenderade åkturen mest med kisspauser kontinuerligt, ibland passade han på att gå bakom matte och kliva på hennes skidor så det blev tvärstopp och hon nästa flög framstupa.. Vi slet på i en dryg kilometer.. 

Skidorna fick agera skjul ikväll inför ronderingsträning med lillen, där lämpar de sig bättre. Jag satte upp dem tillsammans med en sida av en sängram och en tum madrass över och tränade enligt modellen som presenteras i boken träna och tävla skyddshundar. Det är ruskigt vad snabbt han lär sig den lilla, men det är klart att förväntan inte är lika stor som den är i ett "riktigt" scenario.

Jeltsin fick också träna ikväll, vi nötte lite fjärr. Han vill så gärna dra sig framåt skäggapan min så vi får träna vidare på det momentet. Förövrigt vet jag inte om det är pga Teya löper här hemma men Jeltsin känns mer allvarlig både till vardags och till träning. Ska nog separera hanarna när höglöpen närmar sig så inte hormonerna rinner över totalt. Träningsmässigt behöver man inte clowna likadant för honom, iaf inte när man tränar med boll som belöning. Han fungerar bäst med lugna och väldigt bestämda kommandon, annars tar han sig friheter och "claimar" bollen på ett halvt otrevligt sätt. (han släpper den på loss mellan tassarna men burrar ner huvudet stelt så man inte når den) Är man dock bestämd så släpper han den vänligt i handen.. men såhär har han inte varit tidigare och byte med godis duger inte.. Någon som har nån tanke kring detta?

Det får bli allt för ikväll, nu kallar John B :)

/ Tina och de 4-benta

Det är lite roligt hur man får tänka annorlunda beroende på vilken hund man tränar. Jeltsin ska ha sin belöning framåt under ex ff om man belönar med boll för att han inte ska falla bakåt i pos. Självklart är då att Rask med sin motor och driv ska ha belöningen tvärtom, bakom ryggen på föraren. Men så långt tänkte naturligtvis inte Tina som tidigast idag insåg detta. Klant! tänker ni. Jag ska vara så ful att jag blir stolt över att ens kommit på detta. Jag är så fruktansvärt van med träning av lågtemperade hundar att detta blir helt ny mark för mig och jag får ständigt påminna mig själv om vilken av hundarna jag har i kopplet när jag tränar. Annars går hjärnan instinktivt in på Jeltsin mode. Om man jämnför i nuläget de båda hundarna så är Rask väldigt lättsam och villig till allt. Han orkar hålla igång hur länge som helst utan att visa minsta tecken på trötthet, förstår vad jag vill ha ut av honom med några få repetitioner och går sällan upp i stress. Jeltsin går upp i hög stress i början av träningstillfället men det ger honom även den där extra drivkraften och energin som jag vill ha, dessvärre tröttnar han snabbare. Jag brukar tänka att han är inte dum nog att nöta samma moment om och om igen... Man har väl bättre för sig liksom ;) Jeltsin är helt underbar att träna korta stunder, vi får jobba på fokus under längre tid. Nu vet jag sedan tidigare att träningsformen är en färskvara och Rask ska igenom många olika faser innan mognaden för att hålla ett helt program med störning sitter men jag tänker njuta av rådande stund i vilket fall. Jeltsin känns förbaskat bra och jag tror att med några månaders träning så sitter lk2 och kanske till och med ett BH program. För Rask's del kommer vi lägga vikten vid passiva moment, det är främst det som behöver stärkas. Det får bli dagens lägesrapport. Över och ut